I sommarstugan har vi en granne som jag har känt hela mitt liv. Hon betyder så oerhört mycke för mej och mina barn. Hon
kallade mina barn för sina sommarbarn och äldsta dottern och hon bevväxlade i mågna år. Tant uppmuntrade allltid min
äldsta dotter till att börja skriva för tant sa allt att när hon får brev av min dotter så skriver hon så bra att man
kan se det framför sig...
För många år sen så fick jag en dikt av henne som hon hade fått utgiven i tidningen. Jag ringde henne och frågade om
jag fick sätta ut den på min hemsida men att jag skulle inte skriva dit hennes namn. Ja sa hon visst får du det och jag är
tacksam för att du inte sätter dit mitt namn, så här är dikten:
Likt flyttfågelskaran...
Likt flyttfågelskaran som söderut drar
vi också nu ställer färden
vi är bland de sista som dröjt sig kvar
i lugnet
vid Sandsundsfjärden.
Vår semester är slut,
vi har haft det så bra
vi har levat så nära naturen,
nu väntar jobbet på oss för var da´
man
är som en fågel i buren.
En fågel vars längtan till friheten går
för oss är det sol och semester,
en längtan så likadan år efter år
en
längtan utan ord och gester.
Men ändå vi gläds åt den tid som har gått
åt friheten, lugnet och friden,
det är ju så mycket vi ändå har fått
som
aldrig utplånas av tiden.
Ett år går så fort, vi räknar alla dar´
tills vi möts igen här på "bärje"
det är dock en tröst, det enda vi har
när
vi nu åker hem till Sverige.
Denna dikt kommer jag alltid att bära med mej...
Tant, du kommer alltid att finnas
i mitt hjärta..
